Matilda

Okej, vi kanske inte tror på evig kärlek, vi kommer förmodligen knulla runt i hela våra liv i rädsla för att våran partner ska bedra oss alt. sluta älska oss, vi är inte konstruerade för att leva i monogami och förmodligen har vi dragit på oss en nästintill obefintlig hjärnskada någonstans, men jag menar det finns väl ingen dum jävel i dagens samhälle som fortfarande tror på evig kärlek iallafall. Vi är barnen Gud glömde, vi är de otrognas avkomma : skilsmässobarnen. Begreppet har dragit på sin en negativ klang, i min mening helt i onödan. Att vara ett skilsmässobarn är helt fantastiskt, man lever under nästintill ideala förhållanden. Jag menar vilken unge i en normalt funtad kärnfamilj får två påskägg? Vi skilsmässobarn får minst två. Ett av mamma, ett av pappa och förmodligen ett ur kategorin "dom enorma skuldkänslorna". Som skilsmässobarn måste man ju lära sig att utnyttja de oöndliga möjligheter som ges. "Jag får alltid ta sista bussen för pappa",  "men mamma betalade ju min klippning förra gången", där har vi det typiska "två-gånger-pengarna"-tricket som borde stå i vars skilsmässobarns manual. Du ber om pengar till samma sak två gånger, det ekonomiska överskottet kan du använda till att köpa öl, kondomer och andra dyra förbrukningsvaror som ingen jävel egentligen har någon lust att betala för överhuvudtaget.
 
En annan fördel med att ha skilda föräldrar är att risken för att båda dör i en bilolycka eller en flykrasch samtidigt är mindre än 0,0001% eftersom dom förmodligen alltid befinner på minst en mils avstånd ifrån varandra. Den här livsstilen förutsätter ju dock att dom skilda föräldrarna inte kommunicerar med varandra mer än 5 minuter i månaden över telefon och använder 4 av dom minutrarna till att uttrycka sitt hat för varandra. Annars skulle jag säga att det bara är att tuta och köra, glöm alla gamla lyckliga jular tillsammans, julen börjar ändå bli sådär lagom tråkig nu (tänk på det fördubblade antalet julklappar istället och var tacksam) Kom ihåg : dra alltid fördel av alla situationer.