Matilda

Idag var jag så uttråkad att jag och min vän ipod gick till Lindboms för att köpa lite naturgodis. När jag står och plockar på mig lite godis i en påse så går det en uberstressad mamma förbi med sin unge. Barnet stannar och har en snorrand bred som e22an under näsan, jag blir äcklad. Han glor på mig i en mikrosekund innan han nyser. Han nyser i princip rätt ner i min godispåse och jag vill helst ruscha fram och ta stryptag på ungen, fråga om han verkligen är motiverad nog att  leva. Jag menar, hur äcklig kan man vara?! Men jag ger honom bara en blick som enligt mig skulle kunna döda vem som helst i hans storlek... aja, som en vuxen människa får man ju faktiskt lov att behärska sig. Naturen har ju dock sin gälla gång och tio sekunder senare slår han huvudet i tidningshyllan, jättehårt. Jag kunde inte låta bli att le och tänka ; somliga straffar gud direkt, IN YA FACE KIDDO!