Matilda

Avslutade nyss en mycket givande msn-konversation som fick mig att tänka till. (halleluja moment) Kontentan av min tänkning blev iallafall att jag tror att vi i teorin kan falla för vilken idiot som helst, precis vem som helst. För jag menar alla har ju kvaliteér på ett eller annat sätt. Det hela handlar nog bara om lite vilja och kämparglöd. 

 I 80% (nej,statistiska centralbyrån var inte med och tog fram siffran, ni får lita på min research) av fallen när vi blir förälskade så tror jag att vi bara blir förälskade av en ynklig orsak : personen ifråga gillar en. Man gillar att bli gillad, det kan ingen säga emot. & när man ser gamla par på tv som har blivit bortgifta med varandra så ser man ju att det är fan inte på låtsas, det är pure. Dom har haft oturen att blivit bortgifta mot sin vilja men turen att se kvaliteér i en människa dom från början inte ens visste om han ville ha potatisen skalad eller oskalad. "Love is all around" kanske inte är så tokigt.. trots allt. Jag vet själv hur det är att bara vakna upp en morgon och vara kär i någon man aldrig tittat åt annars, det är helt knäppt. Hur kunde man ha varit så blind?

Ah herrejösses det här blev smörigt men jag hoppas ni förstår principen, be openminded.