bloggliv
Måste faktiskt inleda inlägget med att säga till Emma att jag blev skitglad när jag läste hennes blogg igår! www.emmasjosten.blogg.se .Måste också säga att din blogg också är väldigt läsvärd, matnyttig, rolig och casual liksom. (Alltså ibland är det där något som man bara säger per automatik, som när någon säger till mig att jag har en fin tröja. Så säger jag utan att tänka mig för "åh tack detsamma!!!" fast personen ifråga har på sin en för liten, mintgrön lacostepiké, det funkar ju inte, alls) Pängen är att jag menar det.
Nu känner jag ju lite press på mig att leverera här. Så jag tänkte att jag kopierar Emma rätt av och skriver om mitt bloggberoende som är helt sjukt pinsamt. Det är jag mina vänner, JAG som utgör 20% av Katrin Schulmans läsarsiffror, minst. Det är förmodligen dessutom jag som utgör 60% av erikibland's kommentarer. (jag kan verkligen inte hålla mig från att kommentera, det bara kliar asmkt i fingrarna, som eksem) Igår fick jag nästan en släng av raserianfall när jag för typ sjunde dagen i rad går in på spiderchicks blogg och ser att senaste uppdateringen fortfarande handlar om den där jävla pin-koden. Det kan ju inte vara friskt att bli arg bara för att en människa har ett liv och inte uppdaterar sin blogg. En annan bloggerska (kan passa på att slå ett slag för feminismen när jag ändå är igång) som jag läser om varje dag är Anna Hibbs. Jag liksom dras till smarta personer med blont hår och silikonbröst, det blir så fina kontraster. (westlundmalin.blogg.se, ett annat typexempel, he he) En annan sak jag tänker på varje dag innan jag ska somna är när Carro Gynning ska börja blogga, då är liksom mitt bloggliv fulländat.
Jaja, det vanliga livet kallar. Varje gång jag går in i mitt rum sneglar jag på mina matteböcker, ser hur dom ligger där och småler mot mig, triumfierande. För det mina vänner ska jag få be och tala om, matte B är djävulens verk, made by himself och ingen annan.
