separationsångest
Jag har tänkt länge nu min vän och kan bara se en utväg. Det var ju tänkt som så att du skulle vara mitt livs älskade, min riddare i skinande rustning, fylla alla mina tomrum (min i-pod också för den delen) Men det här håller inte längre, vi måste rannsaka vårt förhållande, det har varit skört alltför länge nu och egentligen var du ju inte kär i mig. Grunden till vårt förhållande växte sig stark 2002 i och med det är så jag säger det, det var då vi var på topp. Idag är den sönderspelad och det enda som egentligen fungerar är de första 28a sekunderarna av spår 4.
Vi tog oss fram, vi älskade varandra genom kön utanför annexet, genom kön utanför Oskarsbergs ishall, genom kön utanför Where the Action is, genom kön till Gröna lund, genom kön till Berwaldshallen, ja på något sätt lyckades vi hålla samman trots att vi frös röven av oss och köpte fula tischor med guldtext och ankaren. Men allt har ett slut och härmed gör jag slut med dig, Håkan Hellström. Vi lär ju höras i en sommarstuga då och då och vi kommer ju alltid att ramla ihop på fester, leva tillsammans på festivaler men förmodligen inte mer än så. Man kan inte vara fjorton för alltid, tyvärr.
Det är inte du, det är jag.
(Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så)
