life is a festis

Just nu känns allt lite som när man var liten och skulle dricka festis.
Någon sa åt en minst två gånger att inte trycka på tetran,
men det liksom kliade i hela handen, man ville bara prova lite.
Hade man provat lite så kunde man ju prova lite till.
Man visste att det var fel och onödigt, ohja.
Men man var bara jävligt tvungen att trycka på den där jävla festisen,
lite till.

Notering till mig själv : käfta aldrig emot en afrikan.
Speciellt inte en afrikan med seriösa tvångstankar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0