I just try to dance boy, and move my hump
Jag vet inte om det är bara jag, men varje morgon när jag vaknar och tvångsmässigt kollar mig i spegeln så tänker jag "Näe, det där kan inte vara jag, kan inte..." Det hela blir nästan en panikartad situation eftersom att jag under natten har blivit minst två siffror fulare. Varje morgon tror jag att morgonskönheten har kommit för att stanna, att jag aldrig kommer att bli mig själv igen, varje morgon. Skönhetssömn for nothing liksom.
Kalla kriget väntar. Sista provet. Har bara lite mattekompleteringar kvar för att undvika ett IG i matte B, världens onödigaste kurs om du frågar mig. Jag kommer inte ihåg någonting från hela kursen, allt har bara varit ett stort töcken av illamående och ångest. Fast egentligen har jag inte gjort så mycket, jag har använt ungefär 8 sidor av mitt mattehäfte. Halva min klass har inte ens ett mattehäfte, eller en miniräknare, eller en mattebok, eller en penna. Jag skulle kunna fortsätta i evighet, min klass är inte så matteintresserad helt enkelt, till vår mentors stora förtret.
My hump, my hump...
(Sofias snyggaste partypose)
Kalla kriget väntar. Sista provet. Har bara lite mattekompleteringar kvar för att undvika ett IG i matte B, världens onödigaste kurs om du frågar mig. Jag kommer inte ihåg någonting från hela kursen, allt har bara varit ett stort töcken av illamående och ångest. Fast egentligen har jag inte gjort så mycket, jag har använt ungefär 8 sidor av mitt mattehäfte. Halva min klass har inte ens ett mattehäfte, eller en miniräknare, eller en mattebok, eller en penna. Jag skulle kunna fortsätta i evighet, min klass är inte så matteintresserad helt enkelt, till vår mentors stora förtret.
My hump, my hump...
(Sofias snyggaste partypose)
Kommentarer
Trackback
