Matilda

En tanke som gör mig så äckligt förbannad är, att om ett våldtäktsvidro skulle se mig downtown  på en bakgata, ser han då 160 cm och 55 kilo hål? Ibland hatar jag mig själv för att ser varje man/kille jag möter på gatan när det är mörkt som en potentiell våldtäktsman. Den bittra sanningen är att det är helt galet nödvändigt för en tjej att tänka så, vi ser alla okända män/killar/guys som våldtäktsmän. Vi gör oss redo för att skrika lagom högt för att spräcka trumhinnor, vi håller ett krampaktigt tag om våra nycklar, vi gör oss redo för att sticka ut ögon med våra naglar, vi gör oss redo att hoppa ur klackarna för att kunna springa som aldrig förr, vi gör oss redo att trycka upp näsben i hjärnor och vi kör mantrat "sikta på kuken, sikta på kuken" varje, och då menar jag verkligen varje gång vi går ensamma i mörkret på väg hem och möter killar. Veckan senare kan vi träffa killen vi brutalt har tänkt att knäcka näsbenet på och halvt invalidisera på en fest, Mr. nice guy himself. Allt är så konstigt och orättvist.