Matilda

Det blev ett fint dop i kyrkan. Kändes ibland lite som ett enda sitt-stå-sitt-stå-sitt-stå, dem kunde aldrig bestämma sig riktigt. Sen var det en del Halleluja och Jesus, lite Hosianna och sådär. Jens och jag kämpade på bra med psalmböckerna, i regel hade vi hittat sidan när psalmen var slut. Alla som var där kunde allt utantill och tog i för kung och fosterland, från tåspetsarna. Vi försökte mummla lite ibland när det kändes bra, men man fick passa sig för helt plötsligt kunde det komma ett amen från ingenstans och då gällde det att vara tyst på sekunden. Annars kunde det bli sådär pinsamt, som en gång när jag sjöng med ashögt i Shena is a punkrocker hemma hos Anton och Erik stängde av stereon. Mm, så.