Matilda

Det är nu konstaterat, min älskade partner in crime är totalt borta. Polisen stod och tjaffsade en stund för hon hade aldrig hört maken, en röd ipod? Men, det finns röda ipods, det är en fin generation mp3spelare. Utan min ipod har mitt liv tappat lite av sin guldkant. Tänk er alla sena nätter, alla tidiga morgnar, alla.. ah, ni fattar. (jag har liksom aldrig kommit så långt i mitt liv att jag helt sanningsenligt kunnat skriva en "alla nätter, alla morgnar"-text)

Hursomhelst, den bajsnödiga personen som har snott en röd ipod med ingraveringen "it's better to burn out than to fade away (haha, ja vad tänkte jag egentligen?) kan döden dö en plågsam död.

Det största dilemmat är nog hur jag ska döda all tid på bussar och tåg. Jag provade lite olika varianter idag...
Buss till skolan :
Morgongäspa med Eken. Ganska givande tills har drar upp sin egen ipod ur fickan och jag blir tårögd.
Tåg från skolan :
Klagostund med Pontus, det var en fin stund, jag älskar att klaga. Inga ipods i sikte, ett lugn sprider sig.
Gång från polisstation till Nautilus :
Förkrossad. Mest för att jag råkade ta "fel" nummerlapp och fick ställa mig längst bak i kön igen. Men seriöst, 4 olika nummerlappar och köer?
(Liksom -"OMG HEJ JAG HAR BLIVIT RÅNAD!!!"
Polis -Ja, nu tar vi det lilla lugna, till att börja med står du i fel kö med fel nummerlapp, ajabaja! Nu får du ställa dig längst bak igen lilla fröken, hehe.)
Buss från stan till Pershagen :
Försökte med lite innerlig meditation, jag saknar min ipod.