inte född till att bli yogimaster
Just nu läser jag om yoga i min hinduismbok och dom får det att låta så himla befriande och härligt och fantastiskt. Är det bara jag som upplever att yoga är obekvämt, svintrist och smärtsamt? När jag yogar så kan jag aldrig "gå utanför mig själv" eller "stänga av alla mina sinnen". Det är nog mer så att jag mentalt befinner mig på kebabhouse och aktiverar alla mina sinnen samtidigt.. Typ "AJAJ nu gör det ont i min lilla handflata", "OJOJ nu är jag kissnödig", "HEHE nu ligger jag i en väldigt obekväm/opassande position framför den här trebarnspappan", "ÅH nu skulle det smaka bra med ett chips" osv. Hur menar dom att man ska kunna stå på huvudet och samtidigt koppla bort alla tankar? rätta mig om jag har fel men det är väl ändå då om någon gång man tänker? Jag kan inte ens koppla bort mina tankar när jag sitter på en stol i ett mörkt rum. Den enda gången jag mig veterligen kan koppla bort hjärnverksamheten är efter en redig tequila-fest (har provat en gång) och det var ingen positiv upplevelse alls.
Nu ska jag läsa om kama-sutra... återkommer.
