en dråplig historia om kärlek
Sommaren 2005 blev jag sådär löjligt kär som man nog bara kan bli när man är 15 år och oförstörd. Han var två år äldre och förmodligen det ballaste som någonsin hänt mig. Allt var fyrverkeri och fantastiskt men sommaren regnade bort och så kom hösten och med den kom vardagen, det fanns bara distans och ingen tid. Någon gång i november skulle vi ses igen och jag var taggad till tusen, hade spelat upp våran "återförening" i huvudet minst tusen gånger...varje dag. Vi skulle ses tillsammans med några gemensamma vänner och jag hade lagt ner overkligt mycket tid på min då existerande snelugg.
Mitt hjärta slog 3500 slag i minuten när han kom in i rummet, det var ju nu det fantastiska skulle ske, han skulle se mig i min Foo fighters t-shirt och sen skulle vi i princip gifta oss på stört! Låt oss säga såhär, den där fantastiska återföreningen blev inte riktigt så behjärtansvärd som jag hade tänkt mig. Han med stort H (som snart skulle komma att reduceras till han med stor bajskorv) stegar in i rummet och på hans tröja lyser texten "Summerfling does'nt mean a thing" med stora vita, talande bokstäver. Från 15 år och oförstörd till 15 år och självmordsbenägen på ynka tre sekunder.
Dagens lärdom blir alltså : en t-shirt säger mer än tusen ord.
(15 år och fortfarande intakt)
Mitt hjärta slog 3500 slag i minuten när han kom in i rummet, det var ju nu det fantastiska skulle ske, han skulle se mig i min Foo fighters t-shirt och sen skulle vi i princip gifta oss på stört! Låt oss säga såhär, den där fantastiska återföreningen blev inte riktigt så behjärtansvärd som jag hade tänkt mig. Han med stort H (som snart skulle komma att reduceras till han med stor bajskorv) stegar in i rummet och på hans tröja lyser texten "Summerfling does'nt mean a thing" med stora vita, talande bokstäver. Från 15 år och oförstörd till 15 år och självmordsbenägen på ynka tre sekunder.
Dagens lärdom blir alltså : en t-shirt säger mer än tusen ord.
(15 år och fortfarande intakt)
Kommentarer
Trackback
