Låt mig presentera : Dom mest störande personerna man kan träffa på i kommunaltrafiken!
Snicke-snackarn: Den gamla tanten/farbrorn/missbrukaren/allmänt konstiga personen/ensamma 5-barns mamman/psykiskt sjuka människan som väldigt gärna konverserar, helst i den hetsiga eftermiddagstrafiken när man själv egentligen bara vill slå upp en liten, liten tältsäng på tåget och sova i 100 år. Samtälsämnena berör ofta förlorade barn som nu bor hos sin mamma i Finland/gamla kärlekar från krita-perioden/den låga föräldrapenningen/att man är Jesus ofödda hamster osv.
Snigelfolket: Dom går långsamt på tåget, av tåget, på bussen (ni vet när bussen hinner åka innan någon har hunnit slå sig ned och minst 5 gamla tanter bryter lårbenshalsen på kuppen, det är snigelfolkets fel) Dom lägger i mynten långsamt i godis-maskinerna, som drar till och med sitt kort långsamt i spärren! Det är dom som är skiftnyckeln i maskineriet, det är egentligen snigelfolket som ÄR "signalfel".
Hetsarna: Dom som med stirrig blick står precis utanför pendeltågs/tunnelbanedörrarna och ska helst hoppa på tåget inom 0,006 hundradelar. Det spelar då ingen roll om en väldigt liten dagisgrupp/pensionärsförening försöker ta sig av, hetsarna tror att dem ska ta sig på ett superfullt tåg i Indien och plöjer således igenom folkmassan.
Girafferna: Människorna som tydligen inte har några egna armar att ta en Metro med (de har däremot en väldigt lång hals), utan måste istället bedriva någon slags ytterst obehaglig samläsning av gratistidningar. Det här leder till att innehavaren av tidningen antingen: 1. Blir så arg att hon bara läser horoskopet och sedan kastar tidningen i ansiktet på den samläsande. 2. Sitter och bygger upp ett komplicerat samspel med värddjuret och vänder blad då man ser att giraffens ögon har slutat göra "vänster-till-höger"-blicken och därmed har läst klart sidan. Man väljer alltså att undvika problem genom att göra den här människan till lags. 3. Det mest vanliga är att man sätter så långt in i hörnet som möjligt och vinklar tidningen i ungefär 2346 grader. Nu är läsytan så begränsad att man knappt själv ser vad det står. (Men det viktiga är ju trots allt att den obehagliga läsgrannen inte ska kunna ana sig till en enda stavelse)
Doft-granen: Människor med overkligt mycket parfym. Väldigt trivselsänkande. Jag väljer gärna själv vilka människors doft jag vill ta del av.
& nu till den mest irriterande av dom alla!
Den sällskapssjuke: Människan som har ungefär 45 tomma säten att välja på men ändå måste trycka sig ned bredvid dig (trots att du har Europas största resväska, en matkasse, en pojkvän, ett målarstafli, en bebis osv. i sätet bredvid) Det finns två teorier kring detta socialt ointelligenta beteende: 1. Det är en människa som behöver lite fysisk närhet. 2. Det är en människa som överlevt alla krig dem senaste 100 åren och vill effektivisera kommunaltrafiken genom att fylla på ett säte i taget. Vilken katergori dom än tillhör vill jag be det naturliga urvalet att rensa bort dessa människor, för allas ökade trivsel och livskvalité.
Snigelfolket: Dom går långsamt på tåget, av tåget, på bussen (ni vet när bussen hinner åka innan någon har hunnit slå sig ned och minst 5 gamla tanter bryter lårbenshalsen på kuppen, det är snigelfolkets fel) Dom lägger i mynten långsamt i godis-maskinerna, som drar till och med sitt kort långsamt i spärren! Det är dom som är skiftnyckeln i maskineriet, det är egentligen snigelfolket som ÄR "signalfel".
Hetsarna: Dom som med stirrig blick står precis utanför pendeltågs/tunnelbanedörrarna och ska helst hoppa på tåget inom 0,006 hundradelar. Det spelar då ingen roll om en väldigt liten dagisgrupp/pensionärsförening försöker ta sig av, hetsarna tror att dem ska ta sig på ett superfullt tåg i Indien och plöjer således igenom folkmassan.
Girafferna: Människorna som tydligen inte har några egna armar att ta en Metro med (de har däremot en väldigt lång hals), utan måste istället bedriva någon slags ytterst obehaglig samläsning av gratistidningar. Det här leder till att innehavaren av tidningen antingen: 1. Blir så arg att hon bara läser horoskopet och sedan kastar tidningen i ansiktet på den samläsande. 2. Sitter och bygger upp ett komplicerat samspel med värddjuret och vänder blad då man ser att giraffens ögon har slutat göra "vänster-till-höger"-blicken och därmed har läst klart sidan. Man väljer alltså att undvika problem genom att göra den här människan till lags. 3. Det mest vanliga är att man sätter så långt in i hörnet som möjligt och vinklar tidningen i ungefär 2346 grader. Nu är läsytan så begränsad att man knappt själv ser vad det står. (Men det viktiga är ju trots allt att den obehagliga läsgrannen inte ska kunna ana sig till en enda stavelse)
Doft-granen: Människor med overkligt mycket parfym. Väldigt trivselsänkande. Jag väljer gärna själv vilka människors doft jag vill ta del av.
& nu till den mest irriterande av dom alla!
Den sällskapssjuke: Människan som har ungefär 45 tomma säten att välja på men ändå måste trycka sig ned bredvid dig (trots att du har Europas största resväska, en matkasse, en pojkvän, ett målarstafli, en bebis osv. i sätet bredvid) Det finns två teorier kring detta socialt ointelligenta beteende: 1. Det är en människa som behöver lite fysisk närhet. 2. Det är en människa som överlevt alla krig dem senaste 100 åren och vill effektivisera kommunaltrafiken genom att fylla på ett säte i taget. Vilken katergori dom än tillhör vill jag be det naturliga urvalet att rensa bort dessa människor, för allas ökade trivsel och livskvalité.
Kommentarer
Trackback
