Matilda

Om ni någon gång,
mot all förmodan skulle få problem att vika en frottéhandduk,
tveka inte att ringa.

När man tillexempel rensar kylskåpet, då måste man ibland (till ens stora förtret) rensa bort fantastiska saker för att ersätta t.ex. gammal bostongurka med ny bostongurka. Som ni märkt har vi den här veckan talat om mitt liv i metaforer, jag tänker fortsätta. När man nu måste slänga ut den gamla bostongurkan, som det ju egentligen inte är något större fel på, så låter man den gärna stå kvar på diskbänken en dag eller två. Mest för att man inte ska glömma det fina man hade, mest för att se det ännu finare i den nya bostongurkan. Man får passa sig så att man inte återvänder till den gamla bostongurkan, skickar fyllesms och har sig. För det vore ju så synd, nu när man har en ny, alldeles enastående gurkburk. Att rensa kylskåpet är fan inte lätt. Imorgon tänkte jag att vi skulle frosta av frysen.

Nämen hörrni, vi kör en favorit-i-repris : En vecka på ett tvätteri med 30% svensktalande människor, 95% puckon och en medelsnittstemperatur på 38 grader. FAN VAD SPÅRAT!!!!!

Eh.
Anyway.
I'm yours.
Var bara det.

Ännu en soldag har förfallit inne på ett 38-gradigt tvätteri, tillsammans med en afrikan som gärna ser att jag lär honom att [sickla], det vill säga cykla. Ibland får man sällskap av en rumänsk dam som tycker att alla som inte kan prata svenska är [pokoskalar]. Dagens höjdpunkt var helt klart en halvsmält piggelinglass. Piggelin är en helt klart underskattad glass. Det här är en helt klart överskattad blogg.

Det där som jag skrev igår. Idag känns allt mer som när man skakar fram innehållet ur en ketchupflaska. Helt plötsligt blir alltså så överaskande bra. Så jävla bra. Jag kan tillochmed kosta på mig ett "så jävla bra".

Just nu känns allt lite som när man var liten och skulle dricka festis.
Någon sa åt en minst två gånger att inte trycka på tetran,
men det liksom kliade i hela handen, man ville bara prova lite.
Hade man provat lite så kunde man ju prova lite till.
Man visste att det var fel och onödigt, ohja.
Men man var bara jävligt tvungen att trycka på den där jävla festisen,
lite till.

Notering till mig själv : käfta aldrig emot en afrikan.
Speciellt inte en afrikan med seriösa tvångstankar.

Problemet nådde oanade konsekvenser.
Läget blir inte bättre av att min familj konstant pratar i-språket.
Vilket kort och gott innebär att alla vokaler förvandlas till i.
Hjirtmiskelinflimmition är ett populärt ord att ta till när stämningen sjunker.

Jag går in i en Ayia Napa-depression. Jag saknar inte själva stället men jag saknar livsstilen, det var bokstavlig Hakuna Matata dygnet runt. Här är allt inte Hakunda matata, jag har ett cp-stort problem, ska ringa se & hör. Igår var vi at Ek-Larsson mansion och åt frukt, satan vad vi åt frukt. Trots udda folkblandning hade vi kul, det var sommar, det var nice.

ÅH ÄR NI PEPP FÖR IKVÄLL ELLER? Ah, tänkte väl det. Sen det här med att ha barnvagnar i affärer? Idag blev min fot (endast iklädd flipp-flopp) överkörd av en fet barnvagn med en fet unge i. Eller alltså jag såg aldrig ungen men min onda tå säger en del om barnets vikt. Mamman tittade på mig och log, fattar ni?! Hon LOG, som att "hoppsan, så det kan gå, men det är ju trots allt en barnvagn, med mitt underbara barn i". Så om hon hade kört runt sin unge i en stridsvagn och råka köra över min tå, skulle det vara okej då också? Skulle hon le åt min mosade tå? "Hoppsan, hihi, men det är ju bara en bebis-transport".

you make me swirl
like a tiny little pearl

Jag känner att jag totalt saknar empati för romantiska gester.
Jag är så otroligt oromantisk.

Dagen började bra med en timmes sovmorgon eftersom mangeln på jobbet var trasig, man tackar det ödmjukaste. En strålande morgon följdes upp med en mindre bra förmiddag när jag 1. fick sortera smutstvätt 2. råkade tvätta en fjärrkontroll. 3. Insåg att min paj var en grönsakspaj. Jag håller nu på att bli heltidsdeprimerad eftersom att det är fredag och jag sitter hemma, ingen annan är hemma. Jag har spenderat hela min kväll med att prata i telefon med Buller. En trevlig syssla.

Matilda : Nämen, jag skulle behöva någon som sa typ "Fan Matilda, du rockar fett" , fattar'u?
Buller : Jaha och vem skulle det vara då? Markoolio?

Nu sitter nog Erik, Eken & co. på hotellet, dricker en Corona med lime, planerar kvällen, it kills me.

Dom senaste tre dagarna har jag stått på ett 35 grder varmt tvätteri och vikt handdukar med en intelektuellt handikappad serb (inget illa mot serber, mer mot intelektuellt handikappade) Då har jag hunnit tänka igenom mig liv från födelsedatum till dödsdatum och alla synder däremellan minst ett dussin gånger. Nu kommer några favoriter från Cypern (ALDRIG TIDIGARE VISAT MATERIAL OBS!!!)



Supermarkets har allt man kan önska sig, LV-skärmhattar är biff.



Ganska bra beskrivning av hela min vecka... Hur tänkte dom som bjöd mig på drinkar?
"höhö, jag har ALLTID velat banka ett mongo"




Marcus hittade sig själv ^^

På det här kortet ser jag ut som världens minsta, mest störiga person.

Det är okej att dansa vid en strippstång om du :

1. Är en strippa
2. Tar det hela på mindre stort allvar och dansar som John Travolta.

Det är inte okej att dansa vid en strippstång om du :

1. Är en gravt överviktig britt med för korta shorts och trasiga nätstrumpbyxor.
2. Är en britt
3. Vill ligga

Skulle någon kunna göra mig en tjänst och starta en "ge britterna en egen semesterort"- grupp på facebook? Hör jag ett "hello mate", "do you know manshester united?!" eller ser en tribal tatuering den närmsta veckan kommer jag att kräkas.

Det känns lite som att vi har åkt jorden runt, jag vet inte var jag ska börja. Det har definitivt varit den galnaste veckan i hela mitt liv. Det har varit ett enda långt marathon av saker som jag inte kan förstå att dom ens har hänt, än mindre att dom har hänt mig. En kväll fördrack vi oss på Malibu med bountymjölk för att sedan gå till Toga-Toga där Emelie blev bundis med en moldavisk strippa. Efter "one lapdance for free" bytte dom emailadresser. Sånt händer bara Emelie. En kväll slogs vi med britter, Emelie slogs med svenskar inne på grabbarna grus, som för övrigt var proppat med 85% killar. Det var obehagligt att gå in där, hormonstinna, tequilagalna svenskar drog i ens kläder, slet i ens hår, viskade saker i ens öra som hade gett min mamma en hjärtattack eller två. Efter fem minuter på dansgolvet hade man en helt egen fanclub och vi hade förmodligen kunnat få till en sisådär 20 trekanter var på en kväll (Det var dock aldrig något vi försökte oss på i praktiken) Var man tjej kunde man vara en kvinnlig AyiaNapa-Hitler, de få tjejer som fanns hade makten. Vi var en stenbänk ifrån att bli haffade av cypriotisk polis och Buller såg en snopp och sprang.

Men som alla sa "what happens in Ayia stays in Napa"

Första kvällen hade vi ingen koll, en inkastare kommer fram till mig
-"Hey, do you want free tickets to carwash?!"
-"I don't have a car..?"

Carwash var tydligen Ayia Napas näst största klubb.

I ett svagt ögonblick den sista kvällen skulle Emelie börja packa sin väska klockan halv 5 på natten. Hon skulle ta med sig fem chipspåsar hem och började helt plötsligt i en onykter dimma att klämma jättehårt på en chipspåse så att den gick sönder i botten.

Catrin: -"varför gjorde du sådär?!"
Ledsen Emelie -"Jag ville ju bara att den skulle bli smalare..."

Jag har resfeber big time. Har suttit och stirrat på skärmen sedan jag gick upp, kan inte äta. Det här med AyiaNapaBeach08 har iallafall löst sig naturligt eftersom jag på 5 dagar har gått ner nästan två kilo. Jag är bra på det här med att måla upp skräckscenarion, tänkte därför ta ett här. Det värsta möjliga att glömma skulle vara :

Biljetter
Pass
Pengar / kort
Resorb
Body butter

Ungefär så. Inatt drömde jag att en kille från Catrins band snodde våra biljetter, börjar det här gå aningens till överdrift mån tro? Men det är bra, för Cypern ska bli överdrivet.

NU LÄMNAR JAG ER TRATTGÖKAR FÖR DET HÄR





förhoppningsvist mindre sånt här....

Nu har jag kommit fram till att det är väskan själv som är boven i dramat. Den lustigkurren väger hela 7 kilo. Mina mediciner väger 5 kilo alltså blir det bara 8 kilo kvar till nödvändiga saker. Jag borde få 5 kilo i handikappvikt och min mamma borde få en smäll för att hon gav mig en så tung väska. Hittills har jag ditchat :

1 stycke cyklop
1 bikiniöverdel
1 överflödigt nagellack
Dessutom gjorde jag min vykortslapp mindre.

Detta gav ingen verkan då min väska nu väger 0,2 kilo mer än innan.

Vi kan redan nu konstatera att jag har 0,3 kilos övervikt. Detta utan tandborste, smink, rakhyvel samt cyklop. Ska jag bli tvungen att ditcha mitt cyklop? Tandborste, cyklop, tandborste,cyklop.... VARFÖR ÄR ALLID JAG DEN ÖVERVIKTIGA PERSONEN?!?!?! Kanske borde langa några par trosor, böcker väger satan.

okej, det har uppstått ett underklädes-dilemma. Jag har frågat runt lite bland mina goda resekamrater hur många par underkläder dom ska ha med sig. Vi ligger nu på ett intervall mellan 8 och 14 par och frågan är vad som är den ultimata mängden underkläder? Jag kanske skulle försöka hinna göra en Biverstedt undersökning om saken. Ett fantastiskt litet lådagram och så poff var den saken ur världen. Jag kommer inte fram till något vettigt alls, märker ni det? Fan jag tar troslådan och tömmer den rätt ner i väskan med rubb och stubb. Det finns säkert några stackars slampor i Ayia Napa som behöver ett par trosor klockan 6 på morgonen. Kan ju rentav bli en affärsverksamhet.

Jag har gjort en lista med vykortsadresser. Är jag 70 år eller?

Min kropp är i uppror, den beter sig konstigt. Den är inte hungrig (!) och det pirrar i hela mig. Resefeber big time. Jag är rädd att glömma livsuppehållande saker hemma, ex. plattång, resorb. Vissa stunder vill jag gärna knöla ner min pappa i handbagaget så att han kan påminna mig om att ta mina mediciner och såvidare. Sen är jag jätterädd att min väska ska bli borttappad av några nötter på flygplatsen, eller att jag ska tappa alla mina pengar eller att jag ska bli nerdrogad när vi är ute eller ännu värre att någon annan av oss ska bli det. Jag är rädd för att tappa bort någon, mest Emelie, speciellt Emelie.

Men det här kommer bli askul.

En tanke som gör mig så äckligt förbannad är, att om ett våldtäktsvidro skulle se mig downtown  på en bakgata, ser han då 160 cm och 55 kilo hål? Ibland hatar jag mig själv för att ser varje man/kille jag möter på gatan när det är mörkt som en potentiell våldtäktsman. Den bittra sanningen är att det är helt galet nödvändigt för en tjej att tänka så, vi ser alla okända män/killar/guys som våldtäktsmän. Vi gör oss redo för att skrika lagom högt för att spräcka trumhinnor, vi håller ett krampaktigt tag om våra nycklar, vi gör oss redo för att sticka ut ögon med våra naglar, vi gör oss redo att hoppa ur klackarna för att kunna springa som aldrig förr, vi gör oss redo att trycka upp näsben i hjärnor och vi kör mantrat "sikta på kuken, sikta på kuken" varje, och då menar jag verkligen varje gång vi går ensamma i mörkret på väg hem och möter killar. Veckan senare kan vi träffa killen vi brutalt har tänkt att knäcka näsbenet på och halvt invalidisera på en fest, Mr. nice guy himself. Allt är så konstigt och orättvist.