Matilda

En så himla konstig grej. Den klassiska "Vincit omnia" bla bla ger mig obalans i magsyran. Vill gärna kräkas en skvätt i munnen. Jag älskar ord och blir ledsen när dom misshandlas å det grövsta genom att komponeras tanklöst och osmakligt. Dagens annonsvara på Åhléns var en "prefekt" glitterspray till nyår. Ironin i att stava perfekt fel. JÄVLA ORDMISSHANDLARE.

Oj. Blev rödhårig.

Insåg idag att jag måste lämna tillbaka min nyårsklänning. Den fäller glitter, jättemycket glitter. Kan tyckas charmigt, känns mindre charmigt att återvända till värdhuset på nyårsdagen och dammsuga glitter i all evighet. Jaja, det finns fler nyårsklänningar där ute Matilda. Fler fiskar i havet. (Dessutom såg klänningen väldigt hotchy-mama ut på mig)

Linn i min klass fick för någon månad sedan fick för sig att hon enbart kunde snacka sådant skit om folk som hon sedan kunde säga "face2face" till personen ifråga. Således kunde hon inte snacka skit om Lindsey Lohan häromdagen. Kan känna att hon tagit sin goda tanke lite för långt.

Senaste veckan: Fick knappt på mig min bästa klänning (edit: fick på mig min bästa klänning. Konsekvens: en liten men besynnerlig valk jag inte visste att man kunde ha) Mina bästa byxor sprack, insida lår. Vad händer?

Har flyttat det mesta idag, helt ensam. Repeterar: helt ensam. Stolt över mig själv. Körde fel tre gånger på hemvägen. Det finns seriöst ingen logisk och rationell väg ut ur Strängnäs, man hamnar i Hälla, hur man än gör. Hälla kan dra åt helvete.

Den vita pralinen i mitten av paradisasken är bara så 2008.

Jamie Olivers önskan om att vara genuin övergår lätt till mani.

Tobbe: Är du kåt?
Matilda: Nej, verkligern inte.
Tobbe: Men din näsa är ju varm?
Matilda: Vad har det med saken att göra?
Tobbe: Men den är alltid det innan vi ska... ja, du vet.

Har börjat packa lägenheten lite smått. Känns bra att komma ifrån den här eländeslägenheten, som jag trots allt vant mig vid och börjat tycka om lite i smyg. Är nog egentligen inte själva lägenheten det är fel på, handlar mer om huset lägenheten råkar befinna sig i. Det är inte kul att inte känna sig trygg där man bor. Jag är alltid rädd på kvällarna. Jag är rädd i hissen. Jag är rädd när det knackar på dörren, jag är rädd i tvättstugan. Jag är rädd när jag ska sova och tänker att min dörr är två centimeter tjock och inte har något riktigt lås. Snart bor jag i stan, på Östermalm. Så himla snofsigt.

Är det dags! Den här gamla skutan har legat i hamn alltför länge. Sedan vi hördes sist har det inte hänt något extravagant. Jag har mest gjort bokslutet från helvetet och gått på begravning och stånkat över isgatan utanför Hemköp. Har med andra ord varit en smått deprimerande period, eventuellt därav det juraperiod-långa uppehållet. Nu sitter jag mest och tänker på julklappar. Vad mina älskade små människor ska få. Jag och min kille började nästan bråka på skype igår för att han hetsar så mycket kring julklappen han ska ge mig. Jag blev nästan lite brysk för en stund, röt till ordentligt. Jag har nämligen ingen aning om vad han ska få. Jag vill ge honom något totally luxiöst (varning för påhittat ord) och unikt. (Ni bah eh, gå till NK?)